Barnen – de bortglömda brottsoffren

Ingen vet – med säkerhet – hur många barn som drabbas av våldet som pågår inom stängda dörrar. Enligt Rädda Barnen finns det mellan 100 000 och 200 000 barn i Sverige som ser och hör denna misshandel. Varje år dödas 17 kvinnor i sina hem. Under 2007 anmäldes cirka 26 900 misshandlar mot kvinnor.

Det är svårt att föreställa sig hur ett barn som växer upp i en familj där våld förekommer egentligen mår – det är bara de som har upplevt detta som kan yttra sig om hur det känns. Att se sin mor bli misshandlad och inte kunna förhindra detta försätter barnet i vanmakt, en hjälplöshet som kan påverka resten av hans eller hennes liv.

Sverige har, tillsammans med 184 länder, antagit en FN-konvention som går ut på att avskaffa all diskriminering av kvinnor. Detta arbete övervakas av en särskild kommitté som i januari i år höll ett förhör i Genève med representanter för den svenska regeringen. Sverige fick kritik. Den särskilda kommittén uttryckte att det var både förvånande och oroande att mäns våld mot kvinnor fortfarande är så utbrett när Christer Hallerby, statssekreterare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet informerade om läget i Sverige.

Regeringen och de myndigheter som bär ansvaret tar mikrosteg i bekämpningen av mäns våld mot kvinnor och inte minst negligerar de ansvaret att se till att barnkonventionens artikel 19 följs och verkställs. Jämställdhet mellan könen är fortfarande långt ifrån en verklighet.

De ansvarigas underlåtenhet att vidta effektiva åtgärder för att skydda kvinnor mot våld bidrar i sin tur att barnen i dessa relationer hamnar i skymundan. De utsatta barnen tenderar att bli isolerade, avbryta sin skolgång och få missbruksproblem. En del barn får svåra livslånga skador och andra dödas.

Det är uppenbart att varken myndigheternas insatser eller nuvarande lagar och förordningar räcker till för att uppnå ett jämställt samhälle. Det arbete som görs blir verkningslöst om inte individen också förändrar sina egna värderingar och syn på sina medmänniskor. Både vi vuxna och våra barn. Vi lever i ett nu, men samtidigt formar vi en framtid genom barnen. En förändring i framtiden – i rätt riktning – måste åstadkommas genom att ge en jämställd uppfostran till våra barn med tydliga jämställda värderingar som motverkar traditionella attityder som särbehandlar flickor och pojkar. Insikt om vikten av jämställdhet skall byggas upp tidigt. Barnens uppfostran – både i hemmet som i skolan - är en grundpelare till hur individen kommer att bete sig i framtiden.

Det är dags att regeringen tar FN:s kritik på allvar. Det är dags att se de könsmönster som förstör så många människors liv och ta ett nytt helhetsgrepp om politiken. Våldet är ingen enstaka individuell händelse, det visar all statistik. Våldet är något vi fostras att leva med och därför måste vi ha en ny genusmedveten förskola och skola för att få stopp på våldet i framtiden.

2 kommentarer:

APSE sa...

Även kvinnor misshandlar barn (och män).
I USA står kvinnor för majoriteten av olika övergrepp på barn.
Kanske är det så även här?

Lourdes Daza-Gillman sa...

Det stämmer att även kvinnor misshandlar barn. Men inslaget handlar om barn som bevittnar våld i närarelationer, något som samhället och myndigheter inte tar hänsyn till. Jag anser att det är viktigt att uppmärksamma och problematisera frågan.