1000–tals barn får inte träffa pappan

1000–tals barn får inte träffa pappan – rubriceras i City:s första blad – pappor diskrimineras i vårdnadstvister och många pappor klagar på att de inte får träffa sina barn. Det är naturligtvis viktigt att båda föräldrar har delat ansvar och att båda föräldrar har möjlighet att träffa sina barn samt att – för barnets bästa – samarbetar så gott det går.
Men det är också viktigt att vara medveten om att alla föräldrar inte är lämpliga för att ha vårdnaden av sina barn och det är män som i stora överlag inte uppfyller ”lämplighets” kraven.

City visar också några siffror där det framgår att 8% av mammorna har ensamt ansvar för sina barn och att det är bara 1% av papporna som har det ansvaret. Det som inte framgår i SCB eller i City:s artikel är att många mammor är tvungna att ta ansvaret själva på grund av att pappan inte alls vill träffa sina barn eller ta det ansvaret som en far borde ta. Jag har kontakt med många ensamma mammor som klagar just på dessa oansvariga män som överger sina barn – skaffar ny familj och glömmer helt att de har barn i en tidigare familj. Jag har till och med fått frågor om det finns lagar som skyddar barnen i detta avseende det vill säga lagar som tvingar pappor att träffa sina barn och om de män som vägrar kunde få fängelsestraff… Nej, tyvärr – det finns inte såna lagar men det vore bra om de fanns…
Antagligen om dessa pappor tog ansvaret skulle SCB:s statistiken visa helt andra siffror. Eller vi borde kanske be SCB att ta fram en statistik som avspeglar den verkligheten vi lever i.

En annan viktig aspekt som inte heller framgår i statistiken är att det finns frivilliga ensamma mammor det vill säga mammor som har gjort insemination eller liknande som inte är intresserade om att ha en man med i bilden. Sist, men inte minst – lesbiska par som enligt statistiken beräknas som ensamma mammor på grund av våra heterosexuella normer.

8 kommentarer:

nylsa sa...

Hej, bra skrivet! Jag reagerade också på att varken frivilligt ensamstående kvinnor (som inseminerat/gjort IVF) eller lesbiska räknades in på något vettigt sätt i statistiken. Sen är det ju tyvärr som du skriver, alla föräldrar bör inte ha vårdnad om sina barn, för barnens skull. Sorgligt kapitel.

Lourdes Daza-Gillman sa...

Hej,

ja, tyvärr statistiken är ganska missvisande – problemet är att det kommer att dröja länge tills SCB gör beräkningar som är representativa för det samhället vi lever i.

// Lourdes

PS/ vill också önska dig lycka till med graviditeten – ta det lugnt och tänk inte så mycket på det när du har gjort en insemination, jag tror att det är mycket viktigt att vara lugn och harmonisk :)/DS

Anonym sa...

Det är tyvärr så att många män diskrimineras i vårdnadstvister. Män har många gånger inte samma rättighet till sina barn som kvinnor.Det är verkligen något som behöver förändras- För jämställdhetens skull. Jag kan verkligen inte hålla med om att män skulle vara mindre lämplig som föräldrer. Om det inte togs lesbiska kvinnor så togs det knappast upp homosexuella män hellr. Artikeln försökte förmodligen visa på jämställdhets problem som män råkar ut för. Försök inte vrida det till något annat. Det är en viktig debatt dom försöker belysa.

Lourdes Daza-Gillman sa...

Jag håller med dig om att det här är en mycket viktig debatt – det finns många män som är bra och fullständigt lämpliga som pappor – jag känner många sådana. Men samtidigt anser jag att det är viktigt att påpeka att de siffror som visas i artikeln inte är representativa för den verkligheten vi lever i. Det är mycket som behöver förändras i samhället för att vi skall uppnå ett jämställt samhälle och det spelar mycket stor roll hur vi ser på vår verklighet – vår personliga människovärde. Det är inte rätt att kollektivt utesluta en stor grupp människor som enligt våra föråldrade normer åsidosätts eller helt ignoreras i vårt så kallad jämställt samhälle. Det är märkligt att år 2007 SCB fortsätter med sin heterosexuella syn.

Statistiken inräknar ALLA män oavsett om de är heterosexuella eller homosexuella.

Ett litet påpekande – Jag säger inte att pappor är mindre lämpliga utan jag säger att det finns föräldrar som är mindre lämpliga – där inräknar jag både män som kvinnor.

Anonym sa...

Det är tydligt att pappor diskrimineras både juridiskt och socialt. Att man försöker förbättra statistik till sin fördel är tragiskt tycker jag. Exempelvis så tror jag inte att det finns så många pappor som skiter i sina barn, mer vanligt är det nog att mammor använder sin makt över barnen för att plocka bort pappan från dem.

Ensam vårdnad döms i 96% av fallen till mammans favör trots att ny forskning visar på att papporna är minst lika viktiga för barns psykiska och fysiska hälsa. Tänk om kvinnor idag skulle få 4% av en mans lön, detta skulle vara omöjligt. Jag tror att anledningen till att många barn i Sverige lider är att det finns en diskriminerande lagstiftning och en förlegad syn, man ser helt enkelt inte sambandet ty en bra barndom förutsätter att det finns ett faderskap.

Tack för ordet o med vänliga hälsningar

Mats Lind "far till svikna barn"

Lourdes Daza-Gillman sa...

Jag tycker som du, pappor behövs i allra högsta grad. Faktum är att just på grund av att – som du säger: ”Ensam vårdnad döms i 96% av fallen till mammans favör” är en förändring i detta avseende nödvändig. Pappor behöver vara närvarande från första början vid barnets uppväxt. Det faktum att svenska pappor tar enbart 20% av föräldraledigheten påverkar mycket hur han bedöms senare i ett tvist eller skilsmässa.

Anonym sa...

Pappor ska väl få i runda svängar 50% av boendet vid en vårdnadstvist. Det kan omöjligt vara jämställt att kvinnan får boendet om barnen i flesta fall? Då kan hon gå med halva lönen i så fall också. Finns inga rimliga anledningar till att kvinnor ska få boende i högre utstäckning än män.

Lourdes Daza-Gillman sa...

Hur man gör vid en vårdnadstvist är en mer komplicerad fråga. Det är inte alltid så att mamman eller pappan får 50% av boendet. Men det som definitivt påverkar utfallet är hur mycket har antingen mamman eller pappan varit en aktiv förälder och har haft främsta ansvaret för barnen eller barnet. I jämställda förhållande finns vanligtvis inte sådana problem. Boende och vårdnaden delas 50% till båda föräldrar.
En rimlig anledning till varför en kvinna skall få boendet är på grund av att hon – i ett sådant fall – har vid ett domslut beslutats att barnen skall ha stadigvarande boendet hos henne då pappan får umgängesrätt. Anledningen är inte att man prioriterar mamman utan ett sådant beslut tas för barnens bästa. Men som sagt detta varierar från fall till fall. Jag är i alla fall ingen expert i detta.