Julen är här…

Julen är här och jag känner inte någon speciell glädje – julen har för mig alltid varit en påminnelse om ensamhet, jag tyckte inte om julen när jag var barn. Det är faktiskt så att jag lärde mig acceptera julen när jag själv fick barn – det är många år sedan. Då fanns helt plötsligt anledning att göra något speciellt för deras skuld, så är det fortfarande.

Men julen är en sådan högtid som gör att de ensamma känner sig ensammare och de fattiga känner sig fattigare än någonsin. Julen är en familjhögtid men tyvärr finns det alltför många människor som saknar familj och nära vänner. Ensamhet finns överallt i vårt samhälle och i hela världen. Det handlar om människor – både vuxna som barn – som är utlämnade till sitt öde…


TVIVEL

Det finns stunder i livet
då man tvivlar på en allmäktiges existens
När fattiga blir fattigare
när de inte får någon hjälp…

När de sjuka,
de förtryckta,
de svältande blir fler och fler…

Det finns stunder när sorgen inte hjälper längre
ty sorgen löser inga problem…

Jag ser svältande människor…

Jag ser krigets offer som faller döda eller flyr för sitt liv…
Jag ser massornas självmord...

och jag sitter här, oberörd...
handlingsförlamad …

Och livet... ja, livet fortsätter sitt obarmhärtiga mål...

Det finns stunder i livet då jag tvivlar över min egen existens

Inga kommentarer: